Johnny Cash

Jag har efter vår USA-resa råkat bli något av ett Johnny Cash-fan. Okej, okej, jag ska inte ta i, men håll med om att det var lite otippat att jag skulle börja lyssna på det här:

 

Speciellt den här skivan, Songs of our soil som är tidiga Cash, kommer troligen alltid att påminna mig om tripparna till Humbolt State Park och till Yosemite. Bara vi, bilen och den nästan ödsliga vägen genom The Wild West… Brända grässlätter, vinodlingar och små amerikanska gårdar. Jag blir så glad av den här låten. Det är knappast den djupa texten som lockar, men den får mig att le. Och musiken fick föll verkligen på plats i den miljön, plötsligt förstod jag hur den hade kommit till. På Alcatraz köpte vi en andra skiva med Johnny Cash där han spelar live på San Quentin, passande! Inte så lite publikfriande, men helt klart med höjdpunkter den också. Det är konstigt det där med hur olika man upplever musik beroende på sammanhanget man hör den i. Försök lyssna på Gyllene Tider när det är snöstorm ute. Ingen hit. Alla vet ju hur viktigt det är vilket humör man är på, men att sammanhanget spelar så stor roll hade jag inte riktigt klart för mig förrän jag hörde Cash där Cash hör hemma.

Sommaraktiviteter

Det känns som att sommaren börjar lida mot sitt slut, tyvärr. Semestern gör det definitivt i alla fall, imorgon börjar allvaret. Att gå upp klockan 6 är det värsta, att vara uppbokad hela dagarna det näst värsta, annars känns det väl rätt okej egentligen. Man kan dock hitta på en hel del kul saker även om det inte är direkt strandväder, så än behöver inte allt det roliga vara över. I veckan har vi, förutom att vara på stranden förstås, vindsurfat (eller okej, Christoffer har vindsurfat och jag har försökt att stå på brädan och få upp seglet) och igår var vi och åkte rodel på Kungsbygget. Så kul det är med fart! Inte för att skryta men… jag vann alla åken där vi alla fick en tid och kunde jämföra. Jag hade tiden 1:21 och skulle ta sista åket. Jag hade långt till framförvarande och bromsade inte alls ens under de värsta kurvorna, det här såg bra ut, jag skulle få en ännu bättre tid, jag bara visste det, när… en #&(/)(= kärring ligger som en bromskloss mitt i banan! Jag lovar, hon tog sig knappt framåt, rodeln låg liksom på bottnen av banan och hon måste ha bromsat mer än vad rodeln hade gjort med spaken helt orörd eftersom jag gled ifatt henne när jag bara lutade mig tillbaka och satt stilla med armarna i kors. Jag kunde ha hoppat av och slagit till henne, hur kan man förstöra så för andra? Hade det varit ett litet barn herregud, så hade jag inte sagt något. Eller om hon åtminstone hade varit rädd, men hon var bara helt nonchalant och sket fullständigt i rodelåkandet egentligen, var mer intresserad av att få bra kort på sina barn som kom ner senare. På bromssträckan körde jag rakt in i henne eftersom hon tvärnitade, men jag orkade inte ens be om ursäkt, jag gick bara av och lämnade rodeln där den stod. Att man bara orkar bli så arg på dumheter…

Webbtips

Kolla in oss på nygifta.se! Välj Skåne län i vänstermenyn.

Och kolla också Ukulele 900. Jag ska vara med. Do you dare? Det hamnade plötsligt på min bucketlist att vara med vid ett Guinessrekord.